fredag 4 februari 2011

Att våga

När jag började sticka igen, för snart två år sen, höll jag mig helt till svenska mönster. Jag tänkte också hela tiden att "jag kan ju inte sticka, jag kan lite räta och aviga bara". Så började jag blogga och såg allt fint som alla skapade och jag fick ett sådant sug att lära mig mer. Jag vågade sätta igång och sticka en sjal med spetsmönster i tunt, tunt garn - en sådan sjal som jag absolut inte trodde mig om att sticka.  Men det gick! Visst det blev något litet fel på något ställe, men det syns knappt. Och, oj, vad mitt självförtroende växte! Det växte så pass att jag började fundera lite på det där med engelska mönster. Men också där var mitt självförtroende lågt. Jag har aldrig behövt använda engelska i mitt jobb, och på universitetet hade vi bara någon enstaka bok på engelska (jag läste juridik - och där är det svensk juridik som gäller...). Så inte kunde väl jag, tänkte jag. Men så hittade jag hjälp i bloggar (t. ex. i Ilsefins jättefina blogg - hon har en gloslista med sticktermer) och på Drops hemsida. Och så testade jag. Och det funkade! Nu tänker jag att det är så synd att man så ofta begränsar sig, utgår från att man inte kan och låter det stanna vid det. Istället för att testa och lära sig. Och kanske, kanske har mitt stickande lett till att jag vågar en liten smula mer även i mitt övriga liv. Att jag vågar prova och vågar tro att jag kan, eller i vart fall kan lära mig...

Min sjal som fick mig att våga lite mer. (Inte så bra bild tyvärr)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar