Pippi-kofta

Idag har jag börjat sticka en Pippi-kofta i Drops Nepal-garn. Garnet är mjukt och skönt att sticks med och med grova stickor (nr 5) går det undan! Känns som bra stickning att ha i bilen när vi ska ut och åka i jul!

Stress, magsjuka och äntligen höstlov!

Jag har haft några veckor på jobbet med alldeles för mycket jobb och alldeles för lite tid. Flextimmarna på kontot ökade i rasande fart och här hemma hojtade jag stressat inifrån arbetsrummet att "jag ska bara läsa en rapport till, jag kan snart titta på din teckning!". Så blev vår åttaåring magsjuk. Sånt händer ju så här års. Första tanken var "det hinner jag ju inte", men det spelar ju ingen roll om jag hinner eller ej. Så när hon äntligen började piggna till, efter 32 (hu!)timmars kräkande - ja, då hade jag nästan glömt jobbstressen. Och så var det helg. Och nu har jag två dagars höstlov med barnen. Och jag NJUTER.

Idag har vi spelat Monopol, varit på bibblan och fikat med wienerbröd. Och jag har stickat på ett par nya, ofotade, sockar, och varken städat eller läst några rapporter. Och nu känner jag mig lugn och avslappnad och tänker att ibland behöver jag få lite perspektiv på saker och ting.

Scent of Lavender

Jag var hemma och vabbade med sjuåringen igår. Efter all stress på jobbet var det rätt skönt och välgörande att vara hemma en dag och vara skrota runt. Sjuåringen låg och tittade på film och jag satt bredvid och stickade. Och nu är mina strumpor "scent of Lavender" nästan helt klara!

Just nu stickar jag en kofta i Drops Cotton Light. Jag blev lite besviken på garnet. Har stickat i det tidigare, men tydligen har de ändrat kvaliteten sedan dess. Det är mjukt och fint, men väldigt trådigt.

Fota sina alster

Jag har från början tänkt att jag ska ta kort på allt jag stickar och klistra in här i bloggen så att jag minns vad jag gjort. Gärna med någon kommentar om vilket garn, vilka stickor och vilket mönster jag använt. Tyvärr är jag sällan särskilt organiserad. Jag har inga batterier i kameran när något är färdigstickat. Ljuset är fel när jag kommer ihåg att plocka fram det stickade när batterierna är inköpta. Kamerasladden är borta när jag ska ladda över bilderna till datorn. Många moment är det. Och alla kan de krångla.

Nu har jag ju ett antal månaders stickning att fota och klistra in. Och så är det höst och börjar bli mörkt och dunkelt. Det går så där med fotandet. Jag har i alla fall lyckats knäppa ett kort (med mobilen) på sonens strumpor:

Fotot blev inte jättbra i färgen, men det får duga. Sonen valde garnet själv, i en liten garnaffär i Valdemarsvik i somras. Han gick rakt fram och drog ut nystanet och sa "Jag vill ha såna här strumpor!". Och då fick det ju bli så. Garn: Järbo Mellan Raggi, stickor 3. 

Tillbaka igen...

Vad har jag gjort de senaste månaderna, varför har jag inte skrivit här? Jag har inte fött barn, jag har inte flyttat, jag har inte gjort något dramatiskt alls. Jag har levt mitt liv med min familj och med jobb och sedan har inte mycket ork funnits kvar. Jag har stickat, men jag har inte orkat leta nya mönster, inte surfat runt och suktat efter fina garner, inte köpt några nya stickböcker. Allt har legat på en låg nivå. Jag har stickat strumpor åt barnen av garn jag haft hemma. Stickat en raglan-tröja enligt gammalt prövat mönster åt mig, men ännu inte orkat fästa trådarna.

Nu börjar bitarna återigen falla på plats och jag börjar känna hur sticksuget får ta större plats. Jag funderar på att sticka mönstrade vantar ur min fina bok "Folk Knitting in Estonia". Jag funderar på att köpa boken "Solveigs vantar":

Sonen, som nu blivit tio år (!), vill att jag ska sticka en "mysig" tröja åt honom. Och det får jag ju göra, när han nu vill ha något hemstickat. Lite fundersam blir jag dock när han först pratat om en varm, härlig, bylsig tröja (och jag tänker mjuk merino-ull, kanske dubbelt garn) och sedan plötsligt pratar om att han kan ha tröjan som pyjamas... Nja, stickad pyjamas - jag vet inte jag...

Nå, jag hoppas att den nyfunna orken och lusten håller i sig! Det hör väl lite till årstiden också, när mörkret lägger sig och regnet smattrar passar det så bra att sätta sig med en kopp kaffe och en stickning!

Inga bilder - inget kul

En blogg utan bilder är ju inget kul alls tyvärr. Jag inser att jag har ett problem där. Min kamera har alltid slut på batteri. Min kamera-datorsladd är försvunnen. Jag får bara lov att låna datorn här hemma i typ femton sekunder i sträck och hinner inte ladda över bilderna om mot förmodan både batterier och sladd går att uppbåda. *suck*

Det har varit en lång och tung höst och vinter. Energin har inte räckt till att organisera mitt liv på så vis att batterier och sladdar och datortid finns. Det har varit nog med att få vardagen att gå ihop. Vore det inte för barnen hade jag nog legat och lipat i ett hörn från oktober till februari, men tack och lov livar de upp en hel del här hemma!

Man måste ju stiga in och orka lite mer när någon av de nära och kära inte längre kan för en tid. Men till slut är det svårt att få fatt i den där orken.

Fast nu ljusnar det. Både bildligt och bokstavligt. Sakta börjar orken återvända, i takt med att den inte lika mycket behövs! Det är knepigt det där.

Och nu börjar jag slutföra saker som legat påbörjade i månader. Jag har stickat färdigt vantar som skulle värmt fingrarna i december, strumpor som lades upp i oktober och dockkläder som beställdes för länge sedan. Och nu börjar jag fundera på nya, större projekt. Fast jag vågar inte riktigt än. Men snart. Då blir det en tröja. Eller en stor fin sjal. Vi får väl se. Om bara orken får växa till en liten smula till.

Pulsvärmare

Mina pulsvärmare är klara nu! (Och jag har hittat sladden till kameran. Den låg där den skulle, vem 17 letar där?) Pulsvärmarna har redan lagts ner i jobbväskan, nu ska förhoppningsvis frysa lite mindre på vårt kyliga kontor!

För tusen år sen, innan jag hade man och hus och barn, innan jag var färdigutbildad och innan jag jobbade och tjänade pengar, lyssnade jag mycket på Thåström. När det är mycket och det känns som hjärnan snart sprängs av allt som ska hinnas med, händer jag att jag lyssnar igen. I morse lyssnade på denna och började tänka på Facebook och bloggar och twittrar och allt möjligt.

Det känns verkligen länge sedan man skrev ner sina innersta tankar i en dagbok med lås... När nioåringen sitter och Skype-ar med sina kompisar händer det att jag känner mig väldigt gammal och teknikfientlig.

Just nu stickar jag så fina pulsvärmare som jag fick i julklapp av min syster! De är köpta på Sommerfuglen i Köpenhamn. Någon bild kan jag inte lägga upp just nu, för jag har slarvat bort kamerasladden och kan inte få in några bilder i datorn. Men en länk till affären och de fina pulsvärmarna kan jag fixa här. Det är en underbar affär och jag rekommenderar verkligen ett besök om man har vägarna förbi Köpenhamn. Jag skulle kunna slösa mycket pengar där...

Någon avancerad stickning blir det inte just nu. Det är så mycket annat. Tokigt mycket på jobbet, det känns som man tar ett djupt andetag när man stiger innanför dörrarna och inte har tid att andas ut förrän man är på väg hem igen. Och hemma är det den vanliga snurren med läxor och mat och aktiviteter. Och det dåliga samvetet gnager. Alltid är det något man inte hinner, inte orkar, inte minns.

Fast visst brukar det bli lättare när ljuset kommer tillbaka? Och värmen?

Magsjuka, läsning och sällskapsspel

Vi har haft magsjuka här hemma. Än har inte alla varit sjuka, så vi går runt lite nervösa och undrar om det ska braka loss igen. Bortsett från det är det rätt skönt, dagarna när illamåendet passerat men man måste vara hemma och ta det lugnt. Vi har tittat på Lotta på bråkmakargatan, spelat sällskapsspel och läst. Själv läser jag Himmelsdalen av Marie Hermanson. Jag tycker mycket om den - och jag ÄLSKAR omslaget. Jag fastnade för boken så fort jag fick se den. Dels gillar jag hennes böcker, men jag kan verkligen inte motstå bokomslaget. Gör ni så? Faller för omslagen? Klart att det är innehållet som räknas, men ibland kan jag inte låta bli utan väljer bok helt och hållet efter utseende!

Jag och sonen har spelat ett Tradera-fynd! När jag var barn spelade jag och min syster sönder detta spelet! Vi spelade och spelade och spelade tills korten var uppnötta och de små plastplupparna försvunna. Och sedan dess har jag letat efter det och så hittade jag det på Tradera!

Länge sen sist

Det var ett tag sen jag skrev här. Jag har haft fullt upp med annat, med livet, typ... Julen tar ju alltid tid, såklart. Konstigt, hur vi än försöker ta det lugnt, bara laga den mat vi verkligen vill ha, bara pyssla det som känns kul, bara köpa så pass med julklappar som barnen faktiskt orkar med och uppskattar så blir det ändå lätt hysteriskt. Dagarna efter jul tycker jag vanligtvis mest om. När alla måsten är avklarade, när barnen har nya grejer att trixa med och man kan lägga sig i soffan med en julklappsbok.

Det är ju inte bara julen som hållit mig härifrån. Det har varit en höst med mycket av det mesta. Tur nog fick jag en vecka ledigt efter nyår, en vecka när jag kunde bara vila, spela lite spel med barnen, läsa gamla deckare och sticka lite vantar och strumpor. Jag fick faktiskt flera dagar fyllda med den där ron som jag sökt efter i flera månader! Nu hoppas jag att jag är bättre rustad att möta våren!

Ja, jag har faktiskt stickat en del mitt uppe i allt annat. Inga tröjor, inget som kräver en massa mätande och tänkande. Mest vantar och strumpor av gammalt restgarn jag haft liggandes. Och ett par sjalar...

Något har jag hunnit fota.

Jag fick äntligen klar min Triangles within triangles-sjal. Fast jag har hemskt svårt att ta något bra kort på den. Den är väldigt mjuk och skön i alla fall och har hållit mig varm i jul!

Nioåringen beställde döskallevantar. Inget mönster som dög hittade jag
utan fick försöka fixa till det efter nioåringens egen teckning. Själv är jag
lite tveksam, men han gillar dem och har använt dem flitigt. (Vilket syns,
jag fotade inte snabbt nog...)

Så ville sjuåringen ha randiga vantar. Och det gick ju
smidigt när jag hittade lite självrandande garn.

Och så blev det ett par strumpor i julfärger.