Äntligen klara!

Jag hade bestämt mig för att februari-strumporna i alla fall skulle bli klara i mars. Och - tänka sig - det blev de! Inte med jättemycket marginal, men ändå! Jag gillade verkligen att sticka dessa strumpor, att det tog så lång tid berodde dels på att de var väldigt pilliga, dels på att jag haft perioder när jag inte hunnit/orkat sticka så mycket senaste månaden. En sak jag uppskattade särskild med detta mönstervar att jag fick lära mig nya tekniker! Jag har aldrig stickat strumpor från tån och upp. Jag fick också lära mig ett nytt sätt att påbörja en stickning på. Det är sånt som gör mig glad, att lära mig nytt och att upptäcka att jag kan!

Eftersom de blev klara precis nu, vid tiotiden på kvällen, har jag fått fota i dåligt ljus. Bilderna blir inte så kul varken med eller utan blixt, men så får det väl vara. Längtar tills våren kommit lite längre och det blir ljust om kvällarna! 

I helgen ska vi bort och bo på hotell och gå på dop! En till liten kusin har sexåringen och åttaåringen fått, och den måste ju inspekteras! Jag har gått runt i tusen affärer och letat doppresent - det finns så mycket sött och fint jag vill ge den lilla. Men plånbok och tid sätter stopp, så hon får nöja sig med finfina bestick från Gense. Nog måste hon väl bli glad när hon får äta med såna här? 

Lättad över att doppresenten nu är inhandlad och inslagen funderar jag mest på vilken stickning jag ska plocka ner. Hur mycket hinner man sticka en helg i sin barndomsstad? Vad kan jag göra i bilen? Det får nog bli en strumpstickning som inte tar för mycket plats!