Säsongens första vantar

Vantar!

Nu har jag påbörjat årets vantstickning.

Jag gillar att sticka vantar till vintern! Lagom stora projekt och något som verkligen behövs! Här hemma går det åt mängder av vantar varje vinter. Att både ha med sig vantarna till skolan på morgon och komma ihåg att ta med dem från fritids på eftermiddagen verkar omöjligt. Dessutom finns så många möjligheter att lägga dem på en sten när man leker, att glömma dem på simningen, att låna ut dem åt bästa kompisen osv. Så jag har alltid en ursäkt att sticka vantar! Kul att det finns så många roliga mönster!

Uppehåll

Det blir lite uppehåll. I bloggandet bland annat. En del har jag stickat, men mest tycker jag att jag har skjutsat barn till spellektioner, simning, dans, kalas, kompisar och lite varstans. Däremellan har jag slängt ihop middagar, tvättat kalsonger och köpt byxor eftersom barnen har växt ohemult mycket denna sommaren. Tack och lov är vi två föräldrar, så jag har sluppit dammsuga, klippa gräs, skjutsa till ju-jutsu och hjälpa till med läxa. Annars vet ingen hur det hade gått. Än en gång sätter jag mig ner och förstummas över alla dessa ensamstående föräldrar och det jobb de lyckas ro i land!

Efter ett par veckor i skolan börjar rutinerna så smått sätta sig och jag börjar få tid till annat igen. Mitt beställningsprojekt till dottern växer stadigt framåt. Det är kul att sticka med lite grövre garn, för en gångs skull, och se arbetet snabbt växa fram!

Så fick jag katalogen från Grunnebo garn . Jag blev så sugen att köpa massa Sisu-garn i olika fina färger för att sticka vantar till vintern. Tänk gammaldags mönster men i härliga klara färger som turkos, klargrön och rosa. Kanske kunde det vara något?

Sexåringens projekt fortskrider...

Något sisåhär ska framstyckena bli på koftan sexåringen har bestämt. Vi får väl se om jag får ihop det. Perspektivet på fotot blir lite konstigt, ser ut som ärmhålan är längre än det som är stickat nedanför, så är det inte på riktigt. Sexåringen är livligt engagerad i arbetet! Hon fingrar på garnet, hmm:ar och petar. Och så blir det såna här samtal:

- Det är inte riktigt samma färg som på bilden, mamma...

- Nej, det är det inte.

- Det blir inte precis likadant.

- Nej, det sa jag ju. Vill du ha precis likadan får vi köpa en sån.

- Nä, det vill jag inte - du ska sticka!

- Ja, då blir det inte precis likadant, utan en liknande. Som jag sa. 

- Mmm... Det är väldigt mjukt garn, det är bra.

- Ja, det var ju tur!

- Fast det är inte sånt garn som på bilden.

- Nä.

- Man kanske kunde köpa den på bilden och dra ut garnet från den. (Hon har sett mig repa upp tröjor).

- Nä! Så gör jag INTE!

- Nej, nej - men man kunde! Men det blir nog bra ska du se mamma!

Hmm... Jag undrar vad jag gett mig in på!

Ett beställningsjobb

Sexåringen satt och tittade i HM-reklamen och sken plötsligt upp: "En SÅN vill jag ha!!! Och du ska sticka den!" hojtade hon.

Denna kofta var det hon ville ha.

Så jag började leta mönster. Men jag hittade inte något som godkändes av den mycket viljestarka sexåringen. Eller jag hittade faktiskt inte något alls som liknade denna. Men, tänker jag, inte kan det vara så svårt... Så nu har jag lagt upp maskor efter mall i "The knitter´s handy book of sweater patterns" och plockat flätmönster från en gammal sticktidning som låg och skräpade här hemma. Jag använder överblivet Alpacka Fashion och hoppas att det kan bli något. Spännande är det i alla fall att försöka fixa ihop ett mönster på egen hand efter sexåringens beställning... Vi får väl se om det          får godkänt! 

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Eller, jo, jag försöker i alla fall! Jag sitter och lyssnar på Winnerbäck och försöker få just lite ordning. Om inte på mitt liv så på min stickning i alla fall.

Min Girl Friday-kofta som jag stickade i somras behövdes justeras. Jag hade maskat av alldeles för hårt, så kanten drog ihop sig. Nu repar jag upp och gör om.

Och så har jag äntligen stickat färdigt bakstycket på Henly Perfected-tröjan! Och däremellan tar jag något varv sjal-stickning! Jag försöker rensa ut och avsluta gamla projekt och få ordning - så jag kan börja på nya härliga höstprojekt!

Här händer annat också minsann! Imorgon börjar vår sexåring ettan! Det är väl inte lika stort som det var när jag var barn; sexåringen har ju redan gått i skolan ett helt år. Fast nog är det lite speciellt! Jag minns hur jag själv låg med pirr i magen kvällen före första skoldagen! Jag var så full av förväntan! Sen gick det åt helvete. Och jag läser i tidningarna idag att många skolor än idag skyller mobbing på den utsatta. Så arg jag blir! Har vi inte kommit längre? Jag tittar på min lilla, lilla sexåring och tänker att om någon gör henne illa, om någon släcker den där glädjen i hennes ögon, då vet jag inte vad jag gör!

För mig gick det bra så småningom, förresten. Efter en flytt. 

Ibland ångrar man sig...

I somras låg denna boken på Tradera. Det är en bok som jag titt som tätt lånar på bibblan bläddrar i och söker inspiration i när det är dags att sticka vantar. Av någon, för mig själv helt obegriplig, anledning lade jag inget bud när jag hade chansen! "Äsch, vantar", tänkte jag nog, "Vem vill sticka vantar? Och boken finns ju på bibblan och nu är det sommar och jag vill väl inte sticka vantar!" Nu känns det inte alls som sommar längre, nu vill jag sticka vantar och nu grämer jag mig!!! Måste minnas det nästa gång jag ser en bok jag vill ha på Tradera! 

Jag har börjat botanisera bland mina garnrester och funderar på vilka vantar jag ska sticka. Barnen gör ju alltid av med mååånga vantar, så jag kan sticka hur många som helst. Det är bra! Jag fick över fint flerfärgat garn när jag stickat mina Classic Kilim-strumpor. Jag tänker att jag nog ska sticka vantar åt vår sexåring i det garnet, tillsammans med vitt. Ska bara fundera ut något fint mönster. Jag bläddrar bland de fina mönstren i Alice Starmore´s Book Of Fair Isle Knitting och funderar på vad jag skulle kunna plocka ihop till ett par vantar. Visst måste väl hösten bli mycket lättare att uthärda om man har fina stickade vantar, mössor och sjalar att ta på!