Stress, magsjuka och äntligen höstlov!

Jag har haft några veckor på jobbet med alldeles för mycket jobb och alldeles för lite tid. Flextimmarna på kontot ökade i rasande fart och här hemma hojtade jag stressat inifrån arbetsrummet att "jag ska bara läsa en rapport till, jag kan snart titta på din teckning!". Så blev vår åttaåring magsjuk. Sånt händer ju så här års. Första tanken var "det hinner jag ju inte", men det spelar ju ingen roll om jag hinner eller ej. Så när hon äntligen började piggna till, efter 32 (hu!)timmars kräkande - ja, då hade jag nästan glömt jobbstressen. Och så var det helg. Och nu har jag två dagars höstlov med barnen. Och jag NJUTER.

Idag har vi spelat Monopol, varit på bibblan och fikat med wienerbröd. Och jag har stickat på ett par nya, ofotade, sockar, och varken städat eller läst några rapporter. Och nu känner jag mig lugn och avslappnad och tänker att ibland behöver jag få lite perspektiv på saker och ting.

Scent of Lavender

Jag var hemma och vabbade med sjuåringen igår. Efter all stress på jobbet var det rätt skönt och välgörande att vara hemma en dag och vara skrota runt. Sjuåringen låg och tittade på film och jag satt bredvid och stickade. Och nu är mina strumpor "scent of Lavender" nästan helt klara!

Just nu stickar jag en kofta i Drops Cotton Light. Jag blev lite besviken på garnet. Har stickat i det tidigare, men tydligen har de ändrat kvaliteten sedan dess. Det är mjukt och fint, men väldigt trådigt.

Fota sina alster

Jag har från början tänkt att jag ska ta kort på allt jag stickar och klistra in här i bloggen så att jag minns vad jag gjort. Gärna med någon kommentar om vilket garn, vilka stickor och vilket mönster jag använt. Tyvärr är jag sällan särskilt organiserad. Jag har inga batterier i kameran när något är färdigstickat. Ljuset är fel när jag kommer ihåg att plocka fram det stickade när batterierna är inköpta. Kamerasladden är borta när jag ska ladda över bilderna till datorn. Många moment är det. Och alla kan de krångla.

Nu har jag ju ett antal månaders stickning att fota och klistra in. Och så är det höst och börjar bli mörkt och dunkelt. Det går så där med fotandet. Jag har i alla fall lyckats knäppa ett kort (med mobilen) på sonens strumpor:

Fotot blev inte jättbra i färgen, men det får duga. Sonen valde garnet själv, i en liten garnaffär i Valdemarsvik i somras. Han gick rakt fram och drog ut nystanet och sa "Jag vill ha såna här strumpor!". Och då fick det ju bli så. Garn: Järbo Mellan Raggi, stickor 3. 

Tillbaka igen...

Vad har jag gjort de senaste månaderna, varför har jag inte skrivit här? Jag har inte fött barn, jag har inte flyttat, jag har inte gjort något dramatiskt alls. Jag har levt mitt liv med min familj och med jobb och sedan har inte mycket ork funnits kvar. Jag har stickat, men jag har inte orkat leta nya mönster, inte surfat runt och suktat efter fina garner, inte köpt några nya stickböcker. Allt har legat på en låg nivå. Jag har stickat strumpor åt barnen av garn jag haft hemma. Stickat en raglan-tröja enligt gammalt prövat mönster åt mig, men ännu inte orkat fästa trådarna.

Nu börjar bitarna återigen falla på plats och jag börjar känna hur sticksuget får ta större plats. Jag funderar på att sticka mönstrade vantar ur min fina bok "Folk Knitting in Estonia". Jag funderar på att köpa boken "Solveigs vantar":

Sonen, som nu blivit tio år (!), vill att jag ska sticka en "mysig" tröja åt honom. Och det får jag ju göra, när han nu vill ha något hemstickat. Lite fundersam blir jag dock när han först pratat om en varm, härlig, bylsig tröja (och jag tänker mjuk merino-ull, kanske dubbelt garn) och sedan plötsligt pratar om att han kan ha tröjan som pyjamas... Nja, stickad pyjamas - jag vet inte jag...

Nå, jag hoppas att den nyfunna orken och lusten håller i sig! Det hör väl lite till årstiden också, när mörkret lägger sig och regnet smattrar passar det så bra att sätta sig med en kopp kaffe och en stickning!