Nu har garnet kommit och jag har börjat sticka min Celtica! Man stickar sidorna och ryggen ihop, så många maskor blir det! Sakta, sakta går det framåt. I vanliga fall skulle jag nog bli otålig, men detta är vad jag behöver nu: lugn och ro. Att få fokusera på här och nu och känna garnet mellan fingrarna. Jag känner hur ångestklumpen i bröstet sakta smälter och hur orken växer till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar