Ännu doftar kärlek

Tänka sig så det kan bli. För snart 18 år sedan - ARTON år sen, träffade jag en snygg, rolig, smart kille på en korridorfest. Vi blev fulla och småhånglade på en balkong. Och, vet ni vad, just nu sitter han i soffan bredvid mig - och kärleken doftar ännu. Är det ändå inte märkligt? Inte mycket mer än tonåringar var vi - hur kunde vi veta att vi skulle funka ihop så länge? Hur kan jag fortfarande känna det där pirret? Inte varje dag, såklart, men ändå ofta, när jag ser på honom och han ser på mig. Jag önskar att jag får fortsätta leva med honom så länge jag lever.