Brodera

Jag har då och då broderat. Varje gång jag startat ett projekt har jag blivit alldeles lycklig och förundrat frågat mig varför jag inte gör det här oftare. Men sen stannar projekten av. Inte för att de inte är kul, men för att det är så mycket pilligare och kräver så mycket mer koncentration än stickning. Det funkar inte att brodera när det kommer barn förbi och undrar om de får ringa en kompis, om de får ta en frukt, vad som är störst av en cell och en atom osv. Jag tänker att när jag blir pensionär - då ska jag brodera dagarna i ända!

Min mamma, som INTE är pensionär än på ett par år utan bara har slutat jobba (mkt viktigt för henne att poängtera) broderar en så fin kudde med mönster av Kaffe Fasett för tillfället:

När jag ser den kliar det ännu mer i fingrarna och jag VILL köpa en liknande och börja brodera. Men så tänker jag på tuggummin och pop-corn och att kudden kanske inte skulle vara så fin så länge. Och så tänker jag igen att jag nog får vänta ett slag innan jag börjar brodera på allvar.