Annus horribilis

Annus horribilis - ett förskräckligt år. Eller ett förskräckligt halvår. Så har det varit, men jag hoppas att det vänder nu lite sakta. Jag inser att jag kan inte styra över andras val, men jag kan - i någon mån - styra över mitt eget liv. Jag kan leva ett bra liv på flera sätt och måste försöka finna tillit i det. Världen går inte under för att förutsättningarna ändras. Jag är, efter ett halvårs ångest, sorg och smärta, trött ända in i märgen, men nu har jag bestämt mig för att jag måste börja våga leva igen.

Jag skär bort onödigheter och sänker mina krav på mig själv. Vad är viktigast, när känner jag lugn och ro? Jag har gått till bibblan och lånat en kasse med böcker, för det är skönt att sitta i soffan en kväll med en mugg kaffe och läsa. Jag struntar i dammsugningen efter middagen och spelar sällskapsspel med barnen. Jag har - äntligen - beställt garn och ska börja sticka en kofta! Jag har saknat stickningen de senaste månaderna, men har varit som förlamad och inte kunnat förmå mig att välja garn eller mönster. Kväll efter kväll har jag suttit framför TV:n och försökt trycka undan ångesten. Men nu vänder det. Det måste det göra.

Den här har jag tänkt att jag ska sticka. I rött Lima-garn. Med flätorna tror jag det blir lagom invecklat för att hålla intresset uppe. 

Livet går vidare.