Eller, jo, jag försöker i alla fall! Jag sitter och lyssnar på Winnerbäck och försöker få just lite ordning. Om inte på mitt liv så på min stickning i alla fall.
Min Girl Friday-kofta som jag stickade i somras behövdes justeras. Jag hade maskat av alldeles för hårt, så kanten drog ihop sig. Nu repar jag upp och gör om.
Och så har jag äntligen stickat färdigt bakstycket på Henly Perfected-tröjan! Och däremellan tar jag något varv sjal-stickning! Jag försöker rensa ut och avsluta gamla projekt och få ordning - så jag kan börja på nya härliga höstprojekt!
Här händer annat också minsann! Imorgon börjar vår sexåring ettan! Det är väl inte lika stort som det var när jag var barn; sexåringen har ju redan gått i skolan ett helt år. Fast nog är det lite speciellt! Jag minns hur jag själv låg med pirr i magen kvällen före första skoldagen! Jag var så full av förväntan! Sen gick det åt helvete. Och jag läser i tidningarna idag att många skolor än idag skyller mobbing på den utsatta. Så arg jag blir! Har vi inte kommit längre? Jag tittar på min lilla, lilla sexåring och tänker att om någon gör henne illa, om någon släcker den där glädjen i hennes ögon, då vet jag inte vad jag gör!
För mig gick det bra så småningom, förresten. Efter en flytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar