Uppehåll

Det blir lite uppehåll. I bloggandet bland annat. En del har jag stickat, men mest tycker jag att jag har skjutsat barn till spellektioner, simning, dans, kalas, kompisar och lite varstans. Däremellan har jag slängt ihop middagar, tvättat kalsonger och köpt byxor eftersom barnen har växt ohemult mycket denna sommaren. Tack och lov är vi två föräldrar, så jag har sluppit dammsuga, klippa gräs, skjutsa till ju-jutsu och hjälpa till med läxa. Annars vet ingen hur det hade gått. Än en gång sätter jag mig ner och förstummas över alla dessa ensamstående föräldrar och det jobb de lyckas ro i land!

Efter ett par veckor i skolan börjar rutinerna så smått sätta sig och jag börjar få tid till annat igen. Mitt beställningsprojekt till dottern växer stadigt framåt. Det är kul att sticka med lite grövre garn, för en gångs skull, och se arbetet snabbt växa fram!

Så fick jag katalogen från Grunnebo garn . Jag blev så sugen att köpa massa Sisu-garn i olika fina färger för att sticka vantar till vintern. Tänk gammaldags mönster men i härliga klara färger som turkos, klargrön och rosa. Kanske kunde det vara något?

Sexåringens projekt fortskrider...

Något sisåhär ska framstyckena bli på koftan sexåringen har bestämt. Vi får väl se om jag får ihop det. Perspektivet på fotot blir lite konstigt, ser ut som ärmhålan är längre än det som är stickat nedanför, så är det inte på riktigt. Sexåringen är livligt engagerad i arbetet! Hon fingrar på garnet, hmm:ar och petar. Och så blir det såna här samtal:

- Det är inte riktigt samma färg som på bilden, mamma...

- Nej, det är det inte.

- Det blir inte precis likadant.

- Nej, det sa jag ju. Vill du ha precis likadan får vi köpa en sån.

- Nä, det vill jag inte - du ska sticka!

- Ja, då blir det inte precis likadant, utan en liknande. Som jag sa. 

- Mmm... Det är väldigt mjukt garn, det är bra.

- Ja, det var ju tur!

- Fast det är inte sånt garn som på bilden.

- Nä.

- Man kanske kunde köpa den på bilden och dra ut garnet från den. (Hon har sett mig repa upp tröjor).

- Nä! Så gör jag INTE!

- Nej, nej - men man kunde! Men det blir nog bra ska du se mamma!

Hmm... Jag undrar vad jag gett mig in på!

Ett beställningsjobb

Sexåringen satt och tittade i HM-reklamen och sken plötsligt upp: "En SÅN vill jag ha!!! Och du ska sticka den!" hojtade hon.

Denna kofta var det hon ville ha.

Så jag började leta mönster. Men jag hittade inte något som godkändes av den mycket viljestarka sexåringen. Eller jag hittade faktiskt inte något alls som liknade denna. Men, tänker jag, inte kan det vara så svårt... Så nu har jag lagt upp maskor efter mall i "The knitter´s handy book of sweater patterns" och plockat flätmönster från en gammal sticktidning som låg och skräpade här hemma. Jag använder överblivet Alpacka Fashion och hoppas att det kan bli något. Spännande är det i alla fall att försöka fixa ihop ett mönster på egen hand efter sexåringens beställning... Vi får väl se om det          får godkänt! 

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Eller, jo, jag försöker i alla fall! Jag sitter och lyssnar på Winnerbäck och försöker få just lite ordning. Om inte på mitt liv så på min stickning i alla fall.

Min Girl Friday-kofta som jag stickade i somras behövdes justeras. Jag hade maskat av alldeles för hårt, så kanten drog ihop sig. Nu repar jag upp och gör om.

Och så har jag äntligen stickat färdigt bakstycket på Henly Perfected-tröjan! Och däremellan tar jag något varv sjal-stickning! Jag försöker rensa ut och avsluta gamla projekt och få ordning - så jag kan börja på nya härliga höstprojekt!

Här händer annat också minsann! Imorgon börjar vår sexåring ettan! Det är väl inte lika stort som det var när jag var barn; sexåringen har ju redan gått i skolan ett helt år. Fast nog är det lite speciellt! Jag minns hur jag själv låg med pirr i magen kvällen före första skoldagen! Jag var så full av förväntan! Sen gick det åt helvete. Och jag läser i tidningarna idag att många skolor än idag skyller mobbing på den utsatta. Så arg jag blir! Har vi inte kommit längre? Jag tittar på min lilla, lilla sexåring och tänker att om någon gör henne illa, om någon släcker den där glädjen i hennes ögon, då vet jag inte vad jag gör!

För mig gick det bra så småningom, förresten. Efter en flytt. 

Ibland ångrar man sig...

I somras låg denna boken på Tradera. Det är en bok som jag titt som tätt lånar på bibblan bläddrar i och söker inspiration i när det är dags att sticka vantar. Av någon, för mig själv helt obegriplig, anledning lade jag inget bud när jag hade chansen! "Äsch, vantar", tänkte jag nog, "Vem vill sticka vantar? Och boken finns ju på bibblan och nu är det sommar och jag vill väl inte sticka vantar!" Nu känns det inte alls som sommar längre, nu vill jag sticka vantar och nu grämer jag mig!!! Måste minnas det nästa gång jag ser en bok jag vill ha på Tradera! 

Jag har börjat botanisera bland mina garnrester och funderar på vilka vantar jag ska sticka. Barnen gör ju alltid av med mååånga vantar, så jag kan sticka hur många som helst. Det är bra! Jag fick över fint flerfärgat garn när jag stickat mina Classic Kilim-strumpor. Jag tänker att jag nog ska sticka vantar åt vår sexåring i det garnet, tillsammans med vitt. Ska bara fundera ut något fint mönster. Jag bläddrar bland de fina mönstren i Alice Starmore´s Book Of Fair Isle Knitting och funderar på vad jag skulle kunna plocka ihop till ett par vantar. Visst måste väl hösten bli mycket lättare att uthärda om man har fina stickade vantar, mössor och sjalar att ta på!

Jag har haft en så skön helg! Trots att vädret varit sisådär och trots att här är lite rörigt hemma, har jag haft det härligt! Efter första jobbveckan kändes det skönt med vila! Jag stickar på min Triangles within triangle-sjal - det är så underbart garn; Malabrigo lace. Jag har inte stickat med det tidigare, men det är så mjukt, så mjukt att jag riktigt längtar efter kalla, ruskiga höstdagar när jag kan få svepa sjalen runt halsen!

Jag har stickat färdigt ena strumpan Scent of Lavender.

Det är rolig stickning, lagom mönster - det händer något, men inte värre än att man lär sig det snabbt och man kan sticka framför TV:n! Och skön blev den också, strumpan! 

I stickkorgen ligger en del påbörjade projekt, en halv strumpa, ett vantpar där bara tummarna saknas och sådär. Det känns helt okej och stressar mig inte. Däremot har jag dåligt samvete över att inget händer med min Henley Perfected-tröja! Jag vill verkligen bli klar med den, för jag vill använda den. Stickningen är egentligen kul, men just nu är jag på ett ställe där jag måste mäta mycket och noga och fundera lite på hur jag ska justera spetsmönstret vid minskningarna och jag kan inte förmå mig till att ta tag i det! Det är så trist. Jag har tagit fram den flera gånger under semestern och läst igenom mönstret igen och börjat mäta, men inte orkat utan lagt tillbaka den. Förhoppningsvis får jag ändå tummarna loss snart, så jag kommer vidare på den! 

Jobb igen

Så är semestern slut för denna gång. Vardagen återvänder så sakta. Kvällarna måste bli tidigare. Idag var min första jobb-dag efter semestern. Barnen och deras pappa, min fina man, är lediga två veckor till, så lite mjukstart blir det. Jag tänker en hel del på hur vi ska ha det i höst. Hur vi ska försöka hålla kvar så mycket som möjligt av den sköna känslan från sommaren och ledigheten.

Ett steg tog jag redan 1 juni, när jag bytte jobb. Det kändes inte alls så tungt som vanligt att semestern var slut, mitt nya jobb är spännande och intressant och tiden flyger när jag är där. Men sen då? Jag vet ju att det kommer komma dagar i november när allt det spännande hänger över mig och stressar mig, när barnen är sjuka och fina maken har viktiga prov och föräldramöten och kvartsamtal att ta hand om. Hur gör man då? Hur gör man för att inte låta besvärligheterna ta överhanden?

Jag tänker att vi ska vara tillsammans, vi ska spela spel med varandra ibland - hela familjen. Jag och fina mannen ska ta oss tid att bara ta en kopp te eller ett glas vin med varandra i soffan då och då. Jag ska ha högar med böcker och fint garn att sticka långsamt med. Jag ska inte låta mig stressas av allt jag vill sticka, utan låta det ta sin tid. Vill jag ha fyra stickningar igång samtidigt så får jag väl ha det.

Jag har så ofta så mycket idéer om hur det ska vara. Hur jag ska vara. Förutom den där perfekta mamman och makan (ni vet, hon som ser till att tvätten tvättas i tid och stryks och läggs in i rätt garderob, hon som fixar matsäckar och klassfester, hon som hjälper till med läxor utan att tappa humöret och som skjutsar barnen till alla aktiviteter och som sätter på sig något snyggt och läckert och lite extra läppglans när barnen somnar) så sätter jag upp ännu fler krav på mig. Såna som ingen annan bryr sig om. Jag kan inte låta bli att räkna antalet böcker jag läser. Jag måste alltid avsluta en bok jag påbörjat. För varje "dålig" deckare jag läser måste jag läsa en "bättre" bok. Jag måste läsa klassikerna. Jag får inte påbörja en stickning innan den förra är färdig. Jag får inte köpa garn som jag inte vet precis vad jag ska använda till. Jag måste ditten och jag måste datten. Jag tänker att jag ska strunta i en hel del av det där. Jag tänker att i höst ska jag bli en good-enough mom och en good-enoug wife och så får det vara bra så!

Då kanske jag kan bidra till att behålla den sköna, lugna sommarstämningen genom hösten också?