Pulsvärmare

Mina pulsvärmare är klara nu! (Och jag har hittat sladden till kameran. Den låg där den skulle, vem 17 letar där?) Pulsvärmarna har redan lagts ner i jobbväskan, nu ska förhoppningsvis frysa lite mindre på vårt kyliga kontor!

För tusen år sen, innan jag hade man och hus och barn, innan jag var färdigutbildad och innan jag jobbade och tjänade pengar, lyssnade jag mycket på Thåström. När det är mycket och det känns som hjärnan snart sprängs av allt som ska hinnas med, händer jag att jag lyssnar igen. I morse lyssnade på denna och började tänka på Facebook och bloggar och twittrar och allt möjligt.

Det känns verkligen länge sedan man skrev ner sina innersta tankar i en dagbok med lås... När nioåringen sitter och Skype-ar med sina kompisar händer det att jag känner mig väldigt gammal och teknikfientlig.

Just nu stickar jag så fina pulsvärmare som jag fick i julklapp av min syster! De är köpta på Sommerfuglen i Köpenhamn. Någon bild kan jag inte lägga upp just nu, för jag har slarvat bort kamerasladden och kan inte få in några bilder i datorn. Men en länk till affären och de fina pulsvärmarna kan jag fixa här. Det är en underbar affär och jag rekommenderar verkligen ett besök om man har vägarna förbi Köpenhamn. Jag skulle kunna slösa mycket pengar där...

Någon avancerad stickning blir det inte just nu. Det är så mycket annat. Tokigt mycket på jobbet, det känns som man tar ett djupt andetag när man stiger innanför dörrarna och inte har tid att andas ut förrän man är på väg hem igen. Och hemma är det den vanliga snurren med läxor och mat och aktiviteter. Och det dåliga samvetet gnager. Alltid är det något man inte hinner, inte orkar, inte minns.

Fast visst brukar det bli lättare när ljuset kommer tillbaka? Och värmen?