Jag har bara några centimeter kvar att sticka på min Celtica-kofta, en stickning som jag älskat! Nu kan jag inte förmå mig att sticka de där ynkliga varven som är kvar. Jag tror det är för jag ser framför mig vad som kommer sedan: blockning, montering, knappinköp osv. Och så risken att den inte blir bra när jag sytt ihop den! Jag drabbas nästan alltid av någon sorts aktiv passivitet när jag närmar mig slutet på en större stickning. Jag hittar på allt möjligt för att skjuta upp det sista.
Detta är vad jag gör istället:
Jag stickar strumpor av garn som jag hittade i en mysig garnaffär i Växjö,
Mormor Elin, under mellandagarna. Jag hade kunnat handla mycket, men nöjde mig med ett par nystan sockgarn. Dels Järbo Mellanraggi i glada färger och dels Step i härliga gröna nyanser som nioåringen föll för!
