Äntligen klara!

Jag hade bestämt mig för att februari-strumporna i alla fall skulle bli klara i mars. Och - tänka sig - det blev de! Inte med jättemycket marginal, men ändå! Jag gillade verkligen att sticka dessa strumpor, att det tog så lång tid berodde dels på att de var väldigt pilliga, dels på att jag haft perioder när jag inte hunnit/orkat sticka så mycket senaste månaden. En sak jag uppskattade särskild med detta mönstervar att jag fick lära mig nya tekniker! Jag har aldrig stickat strumpor från tån och upp. Jag fick också lära mig ett nytt sätt att påbörja en stickning på. Det är sånt som gör mig glad, att lära mig nytt och att upptäcka att jag kan!

Eftersom de blev klara precis nu, vid tiotiden på kvällen, har jag fått fota i dåligt ljus. Bilderna blir inte så kul varken med eller utan blixt, men så får det väl vara. Längtar tills våren kommit lite längre och det blir ljust om kvällarna! 

I helgen ska vi bort och bo på hotell och gå på dop! En till liten kusin har sexåringen och åttaåringen fått, och den måste ju inspekteras! Jag har gått runt i tusen affärer och letat doppresent - det finns så mycket sött och fint jag vill ge den lilla. Men plånbok och tid sätter stopp, så hon får nöja sig med finfina bestick från Gense. Nog måste hon väl bli glad när hon får äta med såna här? 

Lättad över att doppresenten nu är inhandlad och inslagen funderar jag mest på vilken stickning jag ska plocka ner. Hur mycket hinner man sticka en helg i sin barndomsstad? Vad kan jag göra i bilen? Det får nog bli en strumpstickning som inte tar för mycket plats! 

Dunderförkylning

har drabbat mig och barnen. Vi är hemma idag och snörvlar och hostar. Sexåringen sitter i sängen och leker med Polly Pockets, åttaåringen sitter med läxor och själv hänger jag vid datorn. Jag tänker försöka sticka färdigt mina februaristrumpor idag också, men det är svårt att sticka när man nyser hela tiden... Undrar jag om de blir klara innan april...

Sockor, strumpor och tossor

Många sockor blir det när jag stickar. Och fler lär det bli framöver. Idag har jag beställt Around the World in Knitted Socks - en bok jag suktat efter ett bra tag. Kan man låta bli att vilja sticka ett par såna här till exempel?

Häromkvällen satt jag och funderade på hur många strumpor jag har stickat egentligen. Och på hur många man behöver. Några svar kom jag inte fram till, men jag tror att man behöver många, många.

Annars är det mest det här som gör mig lycklig just nu - nu är det ändå vår!!!

Och sen då?

Nu när jag stickar på andra februari-strumpan och min Girl Friday växer fram, stycke för stycke, börjar jag otåligt fundera på nästa projekt! Jag tänker att jag nog ska sticka en sjal när koftan är klar. Jag har ju tänkt sticka en stjärnhop, men jag tror inte jag vågar mig på så mycket mönsterstickning riktigt en, jag tänker mig en tunn spetssjal först. Något jag kan ha en ljum sommarkväll. För visst är det väl ljumma sommarkvällar man längtar efter nu?

På Knitty har jag sett den här:

Den ser alldeles underbar ut, tycker jag! Bitterroot heter den. Jag tänker mig den i någon färglad färg, hallonröd kanske?  Hmm... Vi får väl se.

Hektisk vecka

Denna veckan har varit stressig. Jag har knappt hunnit sticka något och absolut inte hunnit blogga. Det är mycket på jobbet och mycket hemma. Jag har dessutom varit på jobb-intervju! Och blivit erbjuden ett nytt jobb! Jättespännande, men samtidigt läskigt. Flera nätter har jag legat vaken och oroat mig för hur jag ska välja. Nu har jag gjort mitt val, och om inget alldeles oförutsett händer byter jag jobb den 1 juni! Och det är så skönt att ha bestämt sig! Nu kan jag plocka fram stickningarna igen och sitta i lugn och ro!

Idag ska jag till Helsingborg. Jag surfar runt för att se om det finns någon garnaffär där jag kan passa på att besöka. Visst kan man väl fira ett nytt jobb med garninköp?

Solen är tillbaka!

Idag kom äntligen solen fram! Jag och sexåringen tog en långpromenad tillsammans, jag gick och hon sparkade sparkcykel. Sexåringen passade också på att berätta en lång, ändlös faktisk tror jag, saga om prinsessorna Snövit och Törnros och deras pool-kalas. I detalj, under närmare en timmes tid, beskrev hon hur deras klänningar och baddräkter såg ut. Fascinerande! Om än en smula utmattande att lyssna på!

Jag har stickat också. Jag kämpar vidare med mina februaristrumpor! De är fina, men jag klarar inte av att sticka dem framför TV:n, så det tar sin lilla tid! Framför TV:n blir det min Girl Friday-kofta jag stickar på. Den växer med skrämmande fart! Jag är inte van att sticka med så grova stickor. Jag upptäckte i förmiddags att jag stickat fem cm för långt, så nu får jag repa upp en bit och sen maska av bakstycket!

Jag övertalade äntligen sexåringen att posera med sin luvtröja som blev klar för ett tag sen. Det är väldigt skarpa färger, men hon tycker om den och det är väl det viktigaste!

KARENINA - THÅSTRÖM

Okej, det här har väl inget med stickning att göra alls! Men jag råkade få upp denna på Youtube och blev alldeles lycklig! Efter en stressig vecka och en lördag som inte alls blev sådär lugn och vilsam som jag hoppats var det var jag behövde - lite Thåström!

Nu ska jag - äntligen - sätta mig i soffan och sticka! Som jag längtat! Kanske har jag något stickigt att blogga om imorgon!

One done, one to go

Trots att det blivit mindre stickat än vanligt senaste veckan, har jag fått den första Maeva-strumpan klar! Jag är mycket nöjd med den, men fick göra om avmaskningen flera gånger. Det blev alldeles för hårt de första gångerna, så jag inte fick på mig strumpan alls. Men till slut fick jag rätt på  det och nu stickar jag för fullt på strumpa nr två! Nog ska jag väl få den klar i mars i alla fall?

Sexåringens kompis är sjuk, har vi fått veta. Hon kommer inte att bli frisk, bara sämre och sämre. Det finns ingen behandling, det finns inget hopp. Än vet inte barnen hur illa det är ställt med henne. Det är svårt att ta in att vissa barn inte får växa upp och bli stora. Det är svårt att svara när sexåringen frågar varför kompisen inte vill leka så ofta, varför hon inte kan gå längre, när hon ska bli frisk egentligen. Småningom får vi väl berätta som det är, men än vet inte den sjuka kompisen själv, så än får vi vara tysta. Men inte är det lätt att hålla masken när sexåringen pladdrar på om vad hon och kompisen ska göra när de blir stora.

Ikväll lägger jag stickorna åt sidan och sitter med mina barn nära, nära och gläds åt att de finns.

Blogg om stickböcker

Jag hittade precis en ny (ny för mig alltså) blogg! En blogg om stickböcker! Så smart! Den vill jag genast tipsa om, ifall ni inte sett den än!
http://stickbok.blogspot.com/

Jag vill vara din

Sexåringen och åttaåringen har haft kör idag. När jag kom hem hörde jag på långt håll hur de sjöng, högljutt, "Jag vill vara din Margareta"! Och nu kan jag inte sluta le. Jag tänker tidigt nittiotal, ny i Lund, Östgöta Nation och jag tänker - såklart - Lars Vegas Trio! Denna hade jag glömt bort, men nu sitter jag och trallar med och lyssnar på YouTube!
Barnen hävdar bestämt att de ska sjunga den för kungen när han är i vår lilla stad den sjätte juni. Jag vet inte. Kan det stämma? Tja, kanske, alla blir väl glada av Margareta!

När det gäller stickning kan jag glatt meddela att jag alldeles strax är klar med första strumpan av mina februaristrumpor! Bara ett par varv kvar! Nu håller jag tummarna för att garnet ska räcka till nästa strumpa också!

Och jag har spanat in mars-strumporna, Ewa. Visst är de fina!

Snöslask

Idag snöar det här i Skåne. Det är sån där slaskig snö, som smälter så fort den når marken. Det blåser så det tjuter i köksfläkten. Jag jobbar hemma idag och sitter och huttrar och fryser. Jag trodde jag hade fått feber, tänkte att det är nog feberfrossa, men när jag testade var det ingen feber här inte. Det är bara kallt helt enkelt. Och det är väl att föredra ändå.
Så jag letade upp en kofta jag stickade förra året. Jag stickade efter Tant Koftas mönster, där man stickar uppifrån och ner. Jag blev inte helt nöjd med koftan, jag stickade den lite för trång (helt och hållet mitt fel, Tant Koftas mönster var inget fel på!), men nu känns den hel ok. Jag får bara strunta i att knäppa alla knappar!

Jag tog kortet själv i badrumsspegeln. Och nu upptäcker jag att spegeln
måste tvättas - igen! Begriper inte hur resten av familjen gör när de
borstar tänderna egentligen. Ska man verkligen behöva skura speglar
varje dag???

Trött

Jag är så trött nu. Fast att solen - tack och lov - har lyst i helgen känner jag att vintern fortfarande ligger tung över mig. Vinterförkylningarna vill inte ge med sig, och lusten vill inte infinna sig. Jobbet vill jag inte tänka på så här på söndagskvällen - där växer högarna i en fart som är omöjlig att matcha. Jag har så ovanligt svårt att hitta orken denna vinter. Det är svårt att veta hur man ska vända den onda cirkeln, sluta fokusera på det jobbiga och hitta glädjen. Men jag tar en stickning och sätter mig bredvid barnen i soffan och försöker.

Girl Friday

Jag har alltså börjat sticka på en ny kofta - Girl Friday. Jag stickar med Cascade garn, stickor nr 5, mkt grövre stickor än jag brukar sticka med. För att lyxa till det har jag unnat mig ett par nya, fina, sköna stickor! Jag gillar mönstret - det är precis lagom för att det inte ska bli tråkigt, men enkelt nog för att det ska funka framför TV:n. Och jag är fortfarande fascinerad över hur man kan variera en stickning bara med hjälp av aviga och räta maskor och omslag!

Enda problemet med sådan här stickning är hur 17 man ska göra när man ska mäta! Jag tycker det är jättesvårt! Nu har jag i alla fall försökt nåla upp det lite slätt för att mäta. Och givetvis upptäckte jag att resåren är en cm för kort, fast jag tyckte jag mätte så noga. Mina resårer blir ALLTID för korta, jag är så otålig att komma vidare till det "riktiga" mönstret att jag gör glädjemätningar. Nåja, den funkar nog med 9 cm resår också...

Äntligen lördag

Jag har börjat helgen med en stor kopp kaffe och en ny stickning. Så skönt det är att kunna ta det lugnt! Det har varit en hektisk vecka på jobbet, så den här helgen är inga stora aktiviteter inplanerade. Jag är så glad att jag äntligen påbörjat min Girl Friday, men jag får försöka ta mig i kragen och sticka färdigt mina februaristrumpor också! 

Nytt garn!

Idag låg nytt garn i brevlådan. En härlig blå nyans som ska bli en fin kofta, hoppas jag. Jag fick låna min mans armar för att nysta upp första härvan, så jag ska börja stickningen redan ikväll.

Hurra!

Mitt garn jag beställde för ett tag sen är äntligen på väg! Det fanns inte tillräckligt i den färg jag valde, så jag har fått vänta lite, men nu så!!! Nu ska här stickas en Girl Friday! Min man, som är lättroad, tycker att koftan har ett fånigt namn och flinar när jag går igång och tjatar om den...

Annars var det inte mycket hurra här hemma idag. Åttaåringen kom hem med skrapsår både här och där, ledsen och arg och rädd. Han har blivit knuffad och slagen av klassens två busar. Varje dag är det något bråk med dessa två barn, vi får höra om hur vissa barn inte vågar gå till fritids längre på grund av dem. Det är så tråkigt. Vår åttaåring har ofta lyckats hålla sig undan, men han är ofta orolig för att han ska drabbas. Det är så hemskt att barnen får stå ut med sådant som aldrig skulle accepteras av vuxna. Och det är hemskt att det inte finns resurser att sätta in så att de två bråkstakarna får hjälp. För jag vägrar tro att åttaåringar bara är ohjälpligt elaka, jag tror att de skulle kunna ledas in på rätt väg.